a year has passed....

Nu är det höst på riktigt. Löven är röda och gula. Förutom dom som ligger på marken, dom är bruna. Det är som det ska vara på hösten. Mörkt, murrigt och lite lätt fuktigt i luften. Det får mig att tänka på den här tiden föra året. Det var vid den här tiden som jag var bruten i en miljon bitar. Hade det inte varit för mina vänner som orkade lyssna på mitt eviga prat om vad som hände. Alla som var villiga att låna ut sina öron fick höra om min hjärtesorg.

När det väl hände så försökte jag verkligen att tänka positivt och gå vidare. Det är inte det lättaste när man är arg och ledsen. När man verkligen känner sig förråd och trampad på. Jag hade lärt mig att inte släppa in vem som helst. Men så släppte jag mitt skydd och släppte in någon som inte riktigt förstod vad han hade öppnat upp. En person som inte kunde hantera vad han nu släppt ut. År av självhat och ångest kom bubblande upp på ytan igen. Till en början kunde jag kontrollera det. Men när han märkte att jag fallit snabbt så tog han tillbaka allt och då kokade det över. Där var jag. En trasig figur som inte visste vad han hade gjort som fått den här personen att helt plötsligt springa åt det andra hållet. Får att plåga mig själv lite extra så vägrade jag ge upp denna person som helt plötsligt inte ville ha något med mig att göra. Jag jagade efter medans han bara sprang vidare. Och för att då göra det sista onda mot mig själv så tvingade jag honom att säga rakt ut vad han ville. Bara vara vänner var det han sa. Kan vi inte bara vara vänner? Jag vill ju fortfarande ha dig i mitt liv sa han. Jag svara: Nej! Det finns inga gråskalor. Det är antingen svart eller vitt! Efter flera timmars bråk och diskussion så gick han, för att gå ut med sina polare. Han hade ju lovat att gå på Lino. Han gick på krogen och jag var kvar hemma i soffan och grät.

Nu när jag ser på det så kan jag tycka att jag överreagerade. Vad hade jag trott skulle hända egentligen. Att han skulle ångra sig och vilja vara med mig. Jag som knappt kunde äta ett mål mat om han inte svarade på ett sms. Jag som inte kunde låta bli att kolla facebook för att se om han uppdaterat sin status. Vem han hade pratat med etc. Jag vett att jag var för på och hade ett stalker liknande beteende.

Självklart så blir jag nere som alla andra. Men jag vet att jag har lärt mig massor om mig själv under året som gott. Bäst av allt är att jag vet att jag är värld så mycket mer. Tack vare mina kära vänner och familj!

Jag älskar er!