my emotions hurt me....

Jag vet inte varför men hur jag än gör så förstör min känslor för mig. Jag tror problemet ligger i att jag låter mig själv tänka för mycket. Jag kan inte riktigt låta bli att hoppas på saker som kanske inte kommer gå min väg. Och ändå så hoppas jag innerst inne att min fantasi i kombination med mina känslor kommer det att bli bra... Vilket det garanterat inte kommer bli. För jag är för ostabil när det gäller mina känslor. 

Som till exempel så faller jag alltid för fel killar. Nog med att mina känslor oftast brukar göra att det går åt helvete innan det hänt något. men framför allt så är det stora problemet att jag faller för antingen upptagna killar. Killar som är i relationer lyckliga eller ej så lyckas jag ändå falla för dom. Eller så faller jag för hetro killar. ja och det vet jag ju att det aldrig kommer hända... för ja dom gillar ju inte killar och det kan ju vara en viktig del i detta faktum.

Man kanske kan kalla det för ett mönster. Men framför allt så är det så att mina känslor spelar över i brist på kärlek. Jag får ju kärlek av både min familj och mina vänner men det jag behöver mest just nu är någon som kanske bara håller om mig, håller om mig hårt och andas in min doft. Känna tunga andetag i böjen av min hals. Någon som drar fingerspetsarna lätt över min rygg...

Men om jag inte börjar lära mig av mitt beteende så kommer detta bara kännas längre och längre bort. Ja inte bara kännas utan det kommer vara långt bort från verklighet. 

Så jag kanske borde avlägsna mig från internet och alla dessa sajter jag sitter och håller kontakter med diverse vänner, familj och nya bekanta... Kanske lägga ner lite mer tid på mig själv istället.  Försöka reda ut mina emotionella störningar. Det låter klyschigt men kanske lära mig själv att älska mig själv lite mer. Ja lättare sagt en gjort. 

Sångaren George Michael sa en gång i en intervju om varför han inte kommit ut ur garderoben och svarade på ett ungefär så här: "Det är väldigt svårt att vara stolt över något som aldrig gett dig någon lycka." Jag tycker det stämmer in på en om man är just lite av en själv hatare. Hur ska man kunna älska sig själv om man aldrig haft någon som älskat en. Hur ska man veta hur man tar hand om sitt hjärta om ingen visat dig hur ditt hjärta ska behandlas.

Det sägs att om man inte ger ett nyfött barn någon kärlek så dör det. Det är tur att jag har en familj och vänner som älskar mig... för annars skulle kanske jag oxå dött för länge sedan. 

Men nu är jag här i livet och önskar att någon annan kanske kan ge mig just den typen av kärlek jag verkligen vill ha och behöver.... så att jag kan sluta slå mig själv...